Boken jag har läst är ”Den Ryske Vännen” skriven av Kajsa
Ingemarsson. Den handlar om Henrik och hans fru som skickar pengar till ett
barnhem i Tjetjenien. Eftersom att jag inte visste vad Tjetjenien var så
googlade jag det och det visar sig vara en delrepublik i södra Ryssland.
Tjetjenien har varit i krig mellan 1994-1996 och 1999-2009
med Ryssland då dem tidigare har varit separerade. Ryssland vann det andra
kriget och nu är Tjetjenien en del av Ryssland. Eftersom att det fortfarande är
väldigt oroligt och fattigt i Tjetjenien så boken jag läser handlar om ett
barnhem.
Det börjar med att introducera huvudkaraktärerna Henrik
Hamrén och hans fru . Det är ganska självklart att det handlar om dem först med
tanke på att dem är viktigast. Sen introduceras en efter en karaktär efter
varje sida. Det blir fort svårt att komma ihåg vem som är vem efter att
Sveriges premiärminister och tre stycken ryssar med olika namn kommer in i
bilden. Det är bara ett par exempel med tanke på att det var med elva personer
på en sida. Där går det banne mig för långt.
I alla fall, Henrik har någon sorts viktig roll i Svenska
staten och ska skicka några miljoner kronor som ska gå till barnhemmet. Han
skickar 5.5 miljoner till någon Igor i Ryssland som är ordförande för någon
barnrättighets organisation och Igor sticker med pengarna. Alltså ”gittade han
från trakten".
Nu måste Henrik gå och prata med Sveriges stadsminister Tor
(inte premiärministern) om vad han ska göra för att få veta vad som hänt med
pengarna och han rekommenderar Henrik ska prata med en annan Ryss som säkert
heter Vladislav Krovji. Ryss #2 vet inte heller vart pengarna har tagit vägen
så det leder ingenstans. Nu vill Henrik göra bra intryck på Ryss #3 som är ambassadör
och bjuder hem honom på middag.
Längre än så har jag inte läst så jag far skriva om det jag
läst hittills. Själv tycker jag att den varit skitdålig hittills. Jag har läst
ungefär 50 till 60 sidor och vill absolut inte läsa mer. Jag har knappt kommit
in i handlingen efter en 6:e del av boken. Konceptet av att en
hjälporganisation i Ryssland tar pengarna låter ganska lovande men den är så
himla dåligt skriven enligt mig. Karaktärerna är ytliga och det handlar om
alldeles för många på för kort tid. Det ska inte ta länge för att komma till
handlingen men karaktärerna kan komma in medan handlingen pågår. Alla
karaktärer måste inte introduceras innan handlingen startar för att det blir
svårt att komma ihåg vilka dem är hur dem beter sig.
Om man är intresserad av att läsa kan det säkert vara en bra
bok men jag tyckte inte om den. Jag ger den 4/10 guldpengar.